Ni förstör mig.

Sov hos mamma inatt, och hon har åkt till jobbet så nu sitter jag här med djuren och allt som hörs är skrikande barn på andra sidan väggen och Harry som sitter och sjunger.. Vill sova, men kan inte. Vaknade klockan 5 och var pigg så ska lägga mig i soffan och titta på en film och äta vindruvor är det väl tänkt.



Jag mår värre än någonsin.. Så fort jag är själv eller bara mamma är nära börjar tårarna falla, är det någon annan runt mig torkar man tårarna snabbt och sätter på detdär fejkleendet. Jag hatar det leendet, har funnits allt för länge nu.

Jag saknar dom två.
Du verkar göra allt för att såra mig, hur kan du? Trodde du hade ett hjärta, men antagligen inte.
Jag hatar all tid jag lagt ner på er, alla tankar, att jag bryr mig och att jag faktiskt sitter här och gråter över er.
Ni är inte värda att få mig att må såhär, men vad spelar det för roll? Jag gråter lika mycket iallafall..

Önska jag var lika stark som innan.
Då jag sket i allt, tog allt med en klackspark och inte brydde mig.
Jag saknar mitt gamla jag, då jag satt och skrattade och log hela tiden, då leendet var äkta.
Kunde sitta själv och roa mig och må bra, då jag faktiskt inte ängnade en tanke åt dig ens.

Någon dag ska jag lära mig.
Känslor är för puckon, önskningar är för idioter och att bry sig gör bara de svaga.
Någon dag ska jag vara stenhård på insidan.
Alla dina ord och allt som har hänt ska inte röra mig i ryggen då. Jag ska inte vända mig om igen, ska aldrig visa känslor igen.

Jag vet att du sitter och ler nu. Du mår bra av detta, eller hur?

Din åsikt tack!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0