Jag har bestämt mig för att jag ska börja diska och plocka iordning nu faktiskt.. Min yrhet har försvunnit rätt mycket, så börjar kännas normalt i mitt huvud.
Så det blir disk, plocka iordning massa, ta bort all reklam jag har tryckt ner i mina lådor och dammsuga. Hur duktig är inte jag om jag lyckas göra allt det där?

Sen ska jag fjäska för mamma att hon ska handla lite åt mig. Kanske någon sån klar sockerkaka som man bara blandar med vatten! Kul med snabbbakning och luktar så otroligt gott ju! haha.

---

Ja, jag vet att jag är tjock, inte speciellt söt heller. För antar att "Jag är hellre snygg och falsk än fet och ljuger" var till mig? Vet dock inte vad jag ljög om?
Men att kalla mig fet? DU var tjockare än mig innan, DU mådde dåligt varje gång en annan sa att hon var tjock när hon inte var det och de fick dig att må dåligt, DU gör exakt lika nu och trodde aldrig att DU kunde säga så åt mig, även fast vi inte pratat, funnits för varandra på rätt sätt så har vi nästan alltid hållt ihop senaste åren.
Det var riktigt lågt av dig när du vet hur det känns när någon säger sånt.
Men visst, jag repar mig för hoppningsvis igen..
När jag mår bra igen och är på fötter så är jag så jävla mycket bättre, snällare, bättre kompis, roligare mm än vad du kommer bli, jag tror verkligen det.
Mitt självförtroende ligger på botten och trodde inte att de kunde sjunka längre ner. Men nu är det botten, 30 meter med skit, och där sitter jag. Tack för det. Du vet med att jag inte förtjänar det innerst inne.
För du kan inte säga att jag inte ställt upp när du haft problem med din pappa, jag har sagt att du får sova hos mig, alltid jag som bjudit på saker, vi har haft roligt, min mamma har betalat mycket mat mm, så du kan inte säga att jag aldrig varit en bra kompis..

Men antar jag är bättre kompis till de som förtjänar det bättre. Dom som finns för mig, bryr sig, ger tillbaka mm.
Tänker inte lägga ner mer enegi på detta nu. Väntar på en förlåtelse från dig, vilket jag inte kommer få vet jag. Och ja, jag kanske borde säga förlåt till dig med, var fel att säga att säga att du var falsk men är så trött på allt hur jag haft det och ni fanns aldrig där för mig. Och ja, borde inte ens ta förgivet att ni skulle finnas där, men är det inte så kompisar gör? Har roligt, träffas, stöttar varandra, lyssnar och finns där?
Jag är inte bra på att prata om sånt med såna jag träffar och växt upp med.
"Du vet att jag finns här, säg till om jag kan göra något, ring eller smsa när du vill, du vet att jag kan komma med en gång om det är något, faller du tar jag emot dig", vet du hur mycket en sån mening skulle göra? Hur mycket de skulle hjälpa.
Skulle inte känna mig så övergiven och ensam.

Men att vår vänskap tar slut nu är kanske det bästa, vi kanske bara har slängt bort dessa år med varandra? Vi har kanske inte gillat varandra alls?
Jag vet inte just nu, men för 4 årsen så tror jag vi var perfekta för varandra. Vi var så lika.
Men nu känns allt det plötsligt så långt bort.

Och jag sa att jag hade haft en hemskt vecka, Onsdagen var värst..
Tänker inte gå in på vad som hände då eftersom de finns några idioter som läser min blogg som inte borde, men vet du vem jag tänkte på då? Vem jag hoppades på skulle komma, finnas där?
Vem jag saknade? Jo, DIG!

Borde kanske inte skrivit något här, men behövde skriva av mig, få det sagt och så..
Kanske läser du och förstår lite mer hur jag är? Hur jag funkar nu, och vad ett ord gjorde med mig?
Jag vet inte..

HÄR HAR DU EN LÄNK JOHAN!