Har ni tänkt på hur mycket falskt folk det finns?
Speciellt vänner, är väl så man märker det mest.. Tror ärligt jag bara har haft 2 vänner som inte varit falska, och dom finns inte kvar i mitt liv länge. Så nu pratar och umgås man bara med falska idioter i stortsätt.

Hur kan man ens leva med sig själv när man vet att man är så falsk och kass?
Hur klarar man gå upp varje dag och faktiskt må bra när man vet att man sviker något som varit ens såkallade bästa vän förr?

Jag har mått dåligt i flera år, och mina såkallade kompisar har vetat om det, märkt det mm.
Men har dom brytt sig? NEJ!
Har dom finnuts där för mig? Nej. Har dom frågat om dom kan göra något? Nej.
Ingenting med andra ord.
Jag skulle kunna stå och typ skära halsen av mig framför dom, det skulle inte koppla då heller. Det skulle bara komma en massa skratt.
Så frågan är, är dom så himla tröga, eller bara himla upptagna med sig själv och inte orkar bry sig om andra?

Jag är iallafall riktigt trött på dom, sitter nog hellre ensam varje dag än att umgås med någon jag har riktigt roligt med för stunden, men som egentligen är falsk raktigenom.