Detta är till dig, du vet vem du är..

Nu har du förlorat ditt allt, precis som jag har gjort.
Alla dina underbara kompisar, ställer dom upp för dig nu? Ringer dom, åker till dig?
Jag kan inte hjälpa det med jag hoppas dom inte var så bra som du sa. Det är elakt, riktigt elakt.
Men vill du ska veta hur de känns, så kanske du förstår min mening om varför jag drog upp allt från början.

Du sårade mig så mycket, du vet inte hur ont det gör i mig. Vet du hur mycket jag gråtit över det? Över ETT ord, ett ord drog ner mig ännu mer. Hur kunde han säga det? Vi var bästa vänner.
Jag kunde inte äta på flera dagar, började gråta varje gång jag behövde äta.
Inte för det rör dig i ryggen antar jag. Är man smal blir man visst snygg med, men är man fet är man ful. Du skämdes väl, jag dög inte, var inte okej.
Men vet du vad det värsta är av detta? du vet EXAKT hur det känns, ändå högg du mig i ryggen med det ordet.

Och det värsta av allt.. Jag underar hur du mår nu.
Vill springa till dig och krama dig, säga att jag finns här, prata i flera timmar, gråta..
Men jag är rädd. Livrädd. Tänk om du hugger mig igen? Jag klarar inte det..
Innan såg jag lite ljus, du var hemma igen, vi började redan prata om att gå på julskyltning och tjocka oss med glögg och pepparkakor.
Allt det ljuset är borta nu, ser ingenting annat än svart, du vet väl hur det känns?
Du sa att du mådde dåligt när du kom ut och började gymnasiet sen, att du bara ville dö.. Du hade det så i... Ett halvår? År?
Jag har haft det så sen 2004.. Duktigare på att dölja det då, eller hur? Jag var glad och skrattade. Och självklart var jag riktigt glad ibland, men oftast var allt bara en fasad.
Men tankarna om att dö fanns där alltid.. Dom tankarna finns i mitt huvud varje dag, hela tiden i 6 år.

Jag vill vara där och stötta om du behöver mig, om du fallar finns jag där. Men du fanns aldrig för mig, jag föll och ingen tog emot.

Ibland önskar jag bara att du skulle komma hit. Ringa på dörren, krama mig, säger förlåt och att allt ska bli bra. Säger att du finns där nu, stöttar mig till 110%. Jag behöver det, men inte ens i närheten att jag ska få det.
Även om det är mitt i natten, dock kommer du inte in då.
Men mobilen, ett sms. "kom till porten".
Vet man ska sluta önska, önskningar händer aldrig.. Och ibland är det bra om de bara förblir önskningar.

Vet inte om du läser min blogg, jag slutade läsa dina, du sårade mig gång på gång...