Idag fyller världens bästa kusin 23 år! (Hon kommer älska mig för bilden om hon ser den, haha! Bilden är från 2008 när vi var på mini semester med mormor.)

Vi står varandra himla nära men har dock glidit ifrån varandra en aning sen jag flyttade hemifrån då det inte blir att vi ses lika mycket.
När jag bodde hemma var hon där nästan varje helg jag vaknade. Just då var det inte så uppskattat eftersom mamma och hon ofta kom och störde mig då jag försökte sova, haha!
Men när jag vaknade och blev på bättre humör var det oftast guld verkligen.

För mig har kusiner blivit något man träffar när någon fyller år eller är jul. Någon man känner men ändå inte riktigt känner, någon man inte pratar med precis, ingen man pratar med på msn eller smsar, ingen man träffar när det inte är födelsedagar.
Carro har alltid varit mer som en syster för mig, jag vet inte vad hon ser mig som?
Men hon är en av mina närmsta, den jag kan vara mig själv med, den jag orkar träffa även när jag mår dåligt, den som får mig att skratta och känna hur jävla underbart allt egentligen är.
Vi har haft såna där bråk, syskonbråk. Stått på samma sida och stöttat varandra, men även varit på helt olika sidor och varit emot varandra. Blivit osams för småsaker, jävlats med mamma, allt detdär ni vet.

Jag har aldrig vuxit upp med mina riktiga syskon, så jag vet inte riktigt hur syskon är med varandra, mot varandra.
Men så jag tror, så jag ser det. Så är jag och Carro.♥